Eventet Bubbles For Hope blev mycket lyckat på Mosebacke Matstudio. Det blev ett smakmöte för alla sinnen med en exklusiv provning av naturchampagner och vilda växter som hölls av  Lisen Sundgren, herbalist, Amalia Gonzalez-Stöckel, sommelier, och Maria Paulsson, kock.

Intäkterna från Bubbles for Hope går oavkortat till flickorna Frida och Jacquelines utbildning på ECONEF. Jacqueline och Frida som gått ut grundskolan behöver stöd för att studera vidare, Frida drömmer om att läsa juridik och Jaqueline vill bli sjuksköterska.

STORT TACK till champagnesponsorerna Buteljholmen, Vin & Natur och Winetrade och alla ni som deltog på eventet!

Nu har den envisaste regnperioden på länge äntligen börjat ge med sig och det är så dags att kavla upp ärmarna igen.

Innan regnet jobbades det hårt för att hus och vattentankar skulle färdigställas. Under regnperioden har det inte byggts något, men arbetet med att ta hand om tomten och alla djur och växter på den har naturligvis pågått även under de regnigaste av dagar. Nästa steg är avloppssystemet. Econef har volontärer på plats som just nu ligger i startgroparna för detta arbete. Tack vare en väldigt generös donation från Ramböll på 60.000 kronor är vi säkra på att vi har råd att slutföra denna etapp, något vi naturligtvis är väldigt tacksamma över! Volontärerna Anna och Julia har nyligen anlänt:

Sedan är det dags för insidan av huset och när det är klart kan alla flytta in. Det som vi och alla barn längtat efter så länge är äntligen inom synhåll. Men vi är inte där än och det krävs en hel del bade av volontärerna, oss och er för att det ska kunna ske inom en snar framtid. Men tillsammans kan vi nå målet, vi har kommit hit tack vare hårt arbete och generösa donationer av er och på samma sätt kommer vi att  nå ända fram!

Det vi behöver just nu är ett staket runt tomten. Vi får mer och mer utrustning, material och djur på tomten vilket också innebär mer som kan förstöras eller stjälas. Handla gärna virke i shoppen så använder vi det till staketet.

Om någon av er vill bidra till det genom att skänka en slant eller kan tänka sig att ordna en egen insamling eller event- kontakta oss bara så hittar vi på något! Det kan vara alltifrån en insamling på föreningsinamling.se (https://foreningsinsamling.se/charity/econef), en loppmarknad eller en After Work. Ni som är månadgsivare, kolla gärna en extra gång så att ni fortfarande skänker en slant varje månad (om ni fortfarande vill så klart!), det har förekommit att vissa medgivanden har avlutats automatisk. Staketet kostar ca 80.000 svenska kronor- om alla på den här maillistan skänker 500 kronor kan vi börja bygga staketet imorgon.

Barnen mår bra och går nu i skolan utanför Econef. Detta beror på regeringens nya regler; tidigare har vi kunnat driva skolverksamhet och har samarbetat med registrerade skolor för att barnen ska kunna skriva nationella prov och därmed finnas I systemet och ha möjlighet att när som helst kunna hoppa in i vilken annan skola som helst. Nu går detta inte längre- man får inte bedriva skolverksamhet alls om skolan inte är registrerad. För att en skola ska kunna vara regsitrerad måste den uppfylla en mängd krav på hur den är byggd, hur många klassrum som ska finnas, hur många elever osv- något vi i nuläget inte är i närheten av att uppfylla. Tack vare manga generösa människor från Sverige kunde vi skicka de lite äldre barnen till en bra privatskola medan de yngre nu går i government school som är betydligt billigare. Ett extra tack till er som kom på Bubbles for Hope för ett par dagar sedan och därmed säkerställde barnens skolgång året ut.

Arbetet med vattenhanteringen fortsätter. Gropar grävs, tankar och brunnar muras och rör hängs upp eller grävs ned. Sent igårkväll i ljus av ficklampor kom de första stuprören äntligen på plats. Infästningen av de blytunga galvaniserade rören visade sig vara en utmaning som vi fick ta hjälp av en lokal konstruktör för att lösa, nu är det bara de resterande monteringen som återstår. Parallellt med detta har arbetet med septic tanken rullat på. Så snart gropen var färdiggrävd gjöts bottenplattan och Abraham, vår murare, murade väggarna. Nästa steg är att koppla på in- och utlopp på tanken, därefter dra rören vidare från septic tanken bort till bevattningssystemet till de framtida banan- och papayaodlingarna.

Dagarna går i ett och vår tid här i King’ori börjar lida mot sitt slut, så vid sidan av byggarbetsplatsen jobbar vi med att färdigställa ritningarna och budgeten för tillvattensystemet så att det är förberett inför nästa fas.

Felicia, Rebecka och Anthonia

Nu är vi ett starkt gäng på fyra volontärer på plats, Johanna, Felicia, Rebecka och Anthonia. Vi har haft fullt upp den senaste tiden med att reka material och priser, diskutera och planera utformning, placering och lösningar. Alla ledningar för till- och frånvatten och dagvatten har planerats och budgeterats. Mr Iddi finns på plats och har varit till stor hjälp för att förstå lokala byggtekniker. När vi till sist enats om längdenhet har mätningarna gått något enklare.

Det är full fart på bygget med anläggning av dagvattensystem och avloppsystemet.  Idag har vi fått leverans på cementblock och grus som ska användas till brunnar och slamavskiljare. Tuff grävning i den superkompakta marken pågår för rördragning och brunnar.  Idag har de första rören till takvattnet monterats. Regnvattnet är den enda vattenkällan och varje droppe måste tillvaratas.

Vattnet från duschar och toaletter, som endast spolas för hand med en skopa när barnen har bajsat, ska ledas till en slamavskiljare och vidare för infiltration i växtbäddar för bevattning av papaya- och bananträd. Vi har till sist beslutat att slamavskiljaren ska platsbyggas med betongblock, armeringsjärn och vattentät betong istället för att använda en prefabricerad vattentank av plast.

Hakuna matata!

En del av Carolines program är att arbeta med Masaier, då de är ett av de mest utsatta folken i Tanzania. Flera av barnen på barnhemmet är från Masaibyar, och kommer från förhållanden som för oss är svåra att föreställa sig. När de har kommit till barnhemmet har de i många fall svävat mellan liv och död på grund av sjukdom och svält.

Caroline tycker det är viktigt att vi tar med oss kunskap och insikt i Masai-förhållandena i våra framtida liv och karriärer, och tog därför med oss till en Masaifamlij ute i öknen där vi stannade i två dagar för att lära oss om deras livssituation, värderingar och kultur.

Det första vi möttes av var klimatet; torkan, värmen och bristen på rent vatten. Vi blev välkomnade av familjens överhuvud Ngong-goi, och bjöds på sång och dans från familjen. Vi fick vara med på deras dagliga sysslor, bland annat hämta vatten från vattenhålet (smutsigaste vattnet vi någonsin sett, vilket de dricker utan att varken rena eller koka), hämta ved och slakta en get. I Masaikulturen är det kvinnorna som gör allt arbete, men männen som bestämmer. Vi försökte ifrågasätta detta men fick bara som svar att det är så kulturen ser ut.

Första mötet med familjen, innan de börjar sjunga och dansa.

Barnen, de unga männen och en av Ngong-gois fruar.

Vattenhålet de hämtar sitt dagliga vatten från. För att få i sig tillräckligt med vätska dricker de även blod och urin.

Hanna hjälper att bära ved.

Kaffe i eftermiddagssolen framför vårt tält.

Hanna, Caroline, Linnea.

Inom Masaikulturen finns månggifte (män kan ha obegränsat med fruar, kvinnor får ha maximalt en man), barngifte (flickor kan giftas bort redan innan de är födda), kvinnlig omskärelse (för info om kvinnlig omskärelse: https://unicef.se/fakta/kvinnlig-konsstympning), samt brännmärkning och utdragning av tänder för ”decoration”. Kvinnor ärvs inom familjen om hennes man till exempel skulle dö, och har väldigt lite att säga till om vad gäller det mesta. Sjukdomar som HIV kan spridas väldigt i snabbt i deras samhällen på grund av månggifte och ignorans mot smittspridning och medicinering.

Masaier är djurhållare och inte jordbrukare och de ska enligt sin kultur bo i öknen. På grund av bland annat global uppvärmning så dör deras djur då det inte finns tillräckligt med gräs åt dem. Oviljan till förändring och angelägenheten om att vara sin tradition och kultur trogen gör att de hellre ser sina barn svälta än att börja odla för att få mat. Tidigare har Masaierna fått bidrag från staten för att överleva men den sittande regeringen vill se en förändring och har satt stopp för bidrag så länge de vägrar att anpassa sig.

Ngong-goi och en av hans söner.

Ngong-goi har gått några år i skola för att lära sig engelska men valde ändå att komma tillbaka till sin familj i öknen. Han säger även att han planerar att skicka sina barn till skola, men mycket talar för att de inte kommer att de inte kommer få den chansen.

Motvilligt erbjöd Ngong-goi oss att enskilt få prata med kvinnorna en timme och ställa vilka frågor vi ville innan vi skulle åka hem. Saker vi bara misstänkt fick vi bekräftade, kvinnomisshandel, våldtäkter och maktlöshet gentemot männen är deras vardag. Vi hade kunnat och velat prata med dem så mycket längre men tiden tog slut.

Vi har under det här dygnet lärt oss väldigt mycket om Masaikulturen och deras sätt att se på livet. Masaier lever ett väldigt enkelt men hårt liv i extrema förhållanden, men det som berört oss mest efter den här upplevelsen är hur utsatta kvinnorna och barnens är i deras kultur. Att födas som kvinna är i stora delar av världen en nackdel, och i Masaikulturen blir den extra påtaglig. Kvinnor och flickor är de som drabbas hårdast av Masai-samhällets ovilja till förändring, och de ses mer som en egendom än en människa med enskilt värde. Det var med blandade känslor och stor frustration som vi lämnade Masaifamiljen i öknen och åkte tillbaka till barnhemmet.

På kvällen, framför brasan under stjärnhimlen. Barnen fascineras av Linneas iphone och alla bilder man kan ta med den.

Klockan 06 gick vi ut ur tältet och möttes av soluppgång över savannen.

Hanna, Sanna, Linnea

Gott nytt år!! Vi vet, 1 vecka sena men vi har haft fullt upp.

Nyårsafton tillbringades på barnhemmet. På dagen fick barnen titta på några av sina filmer de fick i julklapp medan vi dekorerade innergården med vimplar för att göra barnhemmet nyårsfint. Under eftermiddagen bakade vi tillsammans med Naomi, Nemusa och Jacklin den traditionsenliga nyårskakan, som i år blev kärleksmums. Alla barn åt tre stora bitar var, och sockerkicken var total.

 Nemusa och NaomiNemusa, Naomi och Jacklin hjälps åt att baka tårta

Nyårsaftonens filmvisning

På kvällen åt alla middag tillsammans ute på gården ackompanjerat med barnens favoritmusik, vilket är Rihanna, Beyonce och Justin Beiber. Sedan dansade vi fram tills det var dags att fira in det nya året. Tanken var att alla skulle hålla sig vakna fram till tolvslaget, men eftersom några av barnen är runt 4 år blev denna utmaning övermäktig. Men vi ville verkligen att alla skulle få vara med på tolvslaget så vi ställde fram klockan en timme och låtsades att klockan var tolv när den egentligen bara var elva. Detta var enligt Caroline ett vinnande koncept som hon kommer fortsätta med i framtiden.

 Alla barnen tillsammans med Hanna och Sanna

Vi hade förberett att alla skulle få varsitt tomtebloss till tolvslaget, men i stundens hetta fick alla barn minst två var vilka de viftade vilt med och sprang överlyckligt runt okontrollerat på gården. Brandsäkerheten var kanske inte optimal men alla var så lyckliga över sina tomtebloss.

 Lugnet före tomteblosstormen

Vi kickade sedan igång 2017 med en vandring på Kilimanjaro.

Klart slut,
GOTT NYTT ÅR!
Hanna, Linnea, Sanna

När vi ser tillbaka på 2016 gör vi det med tacksamhet och stolthet. Vi är väldigt tacksamma för det stöd vi har fått från er det här året. Tack vare det stödet kunde vi börja 2016 med att uppföra väggarna på barnhemsdelen samt bygga färdigt vattentankarna. Vi var osäkra på om vi skulle kunna bygga tak på husen eftersom vi inte visste om vi hade tillräckligt med pengar. Tack vare ett stort engagemang från er fick vi tillräckligt med pengar och yttertaket kunde färdigställas under hösten. Samtidigt jobbade vi i Sverige hårt för att samla in pengar då vi med nöd och näppe hade vad som behövdes för yttertak. Tack vare spontana gåvor från er och eventet Business for Hope resulterade ansträngningarna i ett glatt besked- vi hade samlat in tillräckligt med pengar för att bygga innertak. Arbetet med detta hann påbörjas 2016 och kommer att avslutas under det nya årets början. När vi ser tillbaka på 2016 är det alltså inte konstigt att vi gör det fyllda av tacksamhet. Ett riktigt stort tack till er alla. Till de företag som valt att vara med, till er som nyligen hittat Econef, till er som varit med från början samt till de volontärer som varit i Tanzania och hjälpt till med bygget på plats. 2016 slutade med att vi hade en byggnad med grund, väggar, vattentankar och tak. Inte dåligt alls! Dessutom har det jobbats hårt med att planera för toaletter och avlopp. Något som inte är helt enkelt med tanke på vattenbristen som vi måste ta hänsyn till. En av de mest glädjande nyheterna under 2016 var att detta inte bara stannar vid planer, utan tack vare ett generöst bidrag kommer att bli verklighet under 2017. Nog är det med stolthet vi kan se tillbaka på 2016- en känsla vi hoppas att ni som är med delar. Vi har tagit oss hit tillsammans. För 5 år sedan fanns ingenting på marken. Det går nästan inte att tro att  vi  har lyckats åstadkomma allt detta tillsammans med er. På marken finns nu massor av träd, djur, en damm, ett helt färdigt hus och ett snart färdigt barnhem.

Nu när 2017 är här kan vi med stor glädje konstatera att julgenerositeten har gjort att vi kan fortsätta bygget även detta år. Vi har pengar till att bygga dörrar, fönster och anlägga rörsystem. Samtidigt som detta görs i Tanzania kommer vi här hemma att fokusera på att samla pengar så att vi färdigställa byggnaden invändigt också. Låt oss tillsammans se till att 2017 blir året då barnen äntligen kan flytta in i sitt nya hem.

Vi kan inte tacka er nog för den insats ni gjort 2016 och kan bara hoppas på att ni är med oss även 2017. Gott nytt år!

Hej!

De kommande tre veckorna kommer det vara vi, Linnea, Sanna och Hanna som styr bloggen från ECONEF. Till vardags pluggar vi till civilingenjör vid Uppsala Universitet men nu har vi jullov och då passade vi på att åka ner hit för att hälsa på Caroline och barnen.

Vi kom i måndags eftermiddag och har hunnit med att hänga med barnen, besöka barnhemmet som är under konstruktion samt en dagstur i Arusha. Barnen har för tillfället jullov och vissa av dem är på besök hos sina släktingar. De som är kvar tillbringar dagarna på barnhemmet med att spela kubb. Varje dag följer dock några av de äldsta barnen med till det nya barnhemmet för att hjälpa till med vattning av plantor och skötsel av djuren. I tisdags när de åkte dit följde vi med och fick beskåda alla framsteg som gjorts sen sist och kunde föreställa oss vilken oas detta kommer bli när allt är klart, både för barnen och för de som arbetar.

Det var framförallt barnen och Mama Godi som gjorde det största arbetet med vattning men efter lite övertalning från vår sida fick vi också hjälpa till. Vi var även med och tittade på när de sågade av hornen på korna, något de gör för att korna inte ska kunna skada varandra eller de som tar hand om dem. De försäkrade oss om att det inte gör alltför ont på korna, ”ungefär som att dra ut en tand” sa Caroline..

Här nedan är några bilder från dagarna som varit:

Linnea, Brian, Brenda, Sanna och Faraja. Här fylls hinkar på som vi sedan vattande plantorna med. 

Linnea, Hanna, Mama Godi. Dessa flaskor fylls med vatten och genom en klubb-pinne (alltså pinnen från en klubba) droppar vattnet lite i taget. Bra när man inte kan vattna alla plantor varje dag!

Här ser ni hur korna blir av med sina horn.

Vi står i skydd från den stekande sommarsolen. Till höger ser ni en del av byggnaden som ska bli sovsalar. 

Hanna klappar de urgulliga getterna!  Försenad julklappsutdelning. Vi får se vilken av filmerna som gör mest succé :)

Vi hörs snart igen!

Hejdå från ett soligt Tanzania

Linnea, Sanna, Hanna

Till den växande skaran som denna julen bidragit till att bygget kommer kunna fortsätta nästa år hör Stadsutveckling.  Tack snälla ni för stödet. Vi är jätteglada över att så många väljer att tänka på Econef lite extra nu när julen är här. För er som fortfarande har några julklappar kvar att fixa vill vi så klart rekommendera er att ta en titt i vår webshop. Där kan ni köpa allt möjligt som behövs för det nya barncentret.

Om vi alla hjälps åt och ger det vi kan och jobbar hårt kommer barnen att kunna flytta in under 2017. Tillsammans kan vi utföra stordåd! Vi har en nära relation med i princip alla som ger pengar till Econef och vi tycker att ni ska känna er stolta över vad vi tillsammans har lyckats åstadkomma hittills. Det är helt otroligt att vi lyckats komma så långt, endast tack vare er. Många bäckar små, och några bäckar lite större. Alla bidrag räknas och alla som ger ska känna sig lika delaktiga. Fortsätt att stötta oss ända fram till inflytt, det kommer att kännas som en sådan seger och vi vill dela den med så många som möjligt av er! Vi ser bakåt med stolthet och framåt med beslutsamhet och upprymdhet. Vi hoppas att ni känner likadant!

God jul och Gott nytt år önskar hela Econef

 Arbetet med planering av toalett- och gråvattensystemet för barnhemmet började i april förra året. Då var vi fyra stycken som besökte Econef, tre landskapsarkitekter och en VA-ingenjör. Sen dess har projektering och planering av systemet gjorts i Sverige. Nu i december har vi blivit sponsrade med 80.000 kr från Ramböllfonden via Ingenjörer Utan Gränser för att förverkliga projektet på plats. 

 Gråvattensystemet är designat så att allt spillvatten från tvättrummet leds till växtbäddar med fruktträd. Platsen är formgiven för att umgås, vila eller balansera i skuggan av träden. En riktigt mulitfunktionell plats.

 Toalettsystemet har utformats med fokus på att toaletterna ska vara lätta och hygieniska att använda av barnen. Näring från urin och fekalier tas till vara på genom ett inbyggt, näst intill underhållsfritt, system. Fekalier och urin transporteras med hjälp av duschvatten ut i en slamavskiljare (septic tank) där urin och vatten separeras från fekalier. Urin och duschvatten transporteras vidare till bananodlingar och göder dessa, medan fekalierna sedimenterar i slamavskiljaren för att en gång per år pumpas till en behållare där de komposteras för att två år senare användas som gödsling på odlingar.

 Nu ser vi framemot att tillsammans med volontärer starta och slutföra bygget på plats!

 /Anna Valman, Hanne Nilsson,  Johanna Ardland Bojvall och Julia Vilkénas