Ja, fyra intensiva veckor rusar fort iväg – redan hemflyg. Varmaste (!) tacket till mina goa rumskompisar Eva o Christine för en månads trevlig samvaro! Tänk vad mycket nytt man lär sej på så kort tid. Här några reflektioner över vår byggmånad i korthet:

Hjälpmedel & verktyg: Arbetsplatsen saknade ju både vatten o el. Vattnet kom med tankbil och ett dieseldrivet elverk gav ström, när det behövdes. Två elverktyg hade införskaffats: en borrmaskin o en vinkelslip, som användes till att borra för alla takstolarnas bultförband resp. dela tegelsten. All mur-& putscement blandades för hand. (En tombola hade hyrts, då grunden göts – men arbetare är billigare än maskin…). Byggarna hade inga egna verktyg. För oss självklara verktyg som t ex kofot, fogslev, smygvinkel, tumstock (man hade måttband) kände man inte till. Ett vattenpass fanns o man spände snörlina… men man var ovan vid vår efterfrågade noggrannhet, så det blev väl lite si o så ibland… En annan jämförelse med vår byggteknik är att dörr- & fönstergångjärnen är fasta, så dörrblad o fönsterbågar sitter fast i karmen vid monteringen, dvs går inte att justera (hyvlas tills de passar!). Skulle mycket tas bort tog man till en machetes – en liten cirkelsåg hade underlättat. Tursamt nog inträffade inga allvarliga skador, trots ibland mycket rangliga stegar o ställningar.

Ytbehandlingar – utvändigt tegel: Byggarnas murningsteknik skiljer sig från vår, bland annat pga att tegelstenen är både bred o tung (bxhxl=6″x4″x9″ ≈5kg – jämfört med vårt tegelformat (5″x2,5″x10″ ≈3kg). Stenen går därför inte att greppa o lägga på bruk på koppytan (som vi kan göra) utan man lägger stenen på en bruksbädd och trycker ned bruk i koppfogen i efterhand. Teglet blev därmed brukskladdigt och fick gnidas rent med en torr trasa (fogsleven var som sagt okänd). Pilvi kom på en fin ytbehandling för att få bort skäckigheten: kaffepulver (Afrocoffee!) o vatten blandades med lite linolja till en emulsion. Resultatet blev en vacker, sidenmatt rödbrun tegelyta!

Ytbehandling – invändigt tegel; Då väggarna inte blivit helt i lod behövdes en grovputs på drygt 1″ i korridoren. En tunn, ofärgad finputs ska ge en vacker kulör, som står fint till det synliga teglet. Däremot ska finputsen i rummen tillsättas kalkpigment för att ge ljusare rum. Putsprov med 1+2+3 delar cement, kalk resp sand ger en vacker ljusgrå ton.

Förslaget att pröva lerputs i något rum skrinlades av flera skäl:
1) Lerjorden på platsen var dels ganska mager, dels mörkbrun o måste kalkmålas. För stort projekt att ”importera” bra lera från annan plats.
2) Lerputs uppfattades som ”omodernt” = ett steg tillbaka… Det verkade som det bara var masaiernas runda lerhyddor på landsbygdens slätter, som hade kvar en lerputstradition (med grå lera). Rent cementbruk/puts var den förhärskande byggtekniken!

Slutord: Helhetsintrycket, när fönsterluckor, dörrar, gulmålade vattentankar och inte minst takplåten kom på plats, är det blir en riktigt vacker byggnad!

Vi har väl alla inblandade, byggare såväl som ASF-medlemmar, nu fått en massa nya erfarenheter – oerhört nyttiga för framtida projekt!

Nu fixar Louis resten…