Äntligen är bygget igång och Econefs fantastiska volontärer Björn Englöv, Ludvig Hofsten, Lukas Bidö och Daniela Lamartine är på plats för att påbörja mark- och grundarbetena på huset. Under våren har arkitekterna Lukas Bidö och Jockum Beckeld tillsammans med de två arkitektkontoren Asante och Löv arbetat med att ta fram ritningar för barnhemsbyggnaderna. Lukas Bidö är arkitektstudent från Umeå universitet som har arbetat volontärt för Econef under våren. Arkitektkontoret A-direkt har stöttat projektet genom att bjuda på Jockums Beckelds konsulttimmar under våren. Detta har varit en otrolig insats för Econef, så tack vare er och alla andra som stödjer Econef är bygget nu igång!

Barnhemmet är ca 650 kvadratmeter stort med en boarea på 330 kvadratmeter. Byggnaderna är organiserade kring fyra gårdar som länkar samman de olika funktionerna. Den offentliga delen som vetter mot vägen innehåller en entréplats där besökare kan vila under tak i skugga, samt en reception och mötesrum. Väl inne på barnhemmets innergård möts man av två öppna gårdar med planteringar och plats för barnen att leka. De två yttersta byggnaderna är identiska fast spegelvända mot varandra. Den ena byggnaden innehåller barnens sovrum och tvättrum, och den andra kommer till en början användas som klassrum. I nästa fas, när en större skola byggs, kommer även dessa rum användas som sovrum, och Econef kommer kunna ta hand om fler barn. Utanför sovrummen under ett tak finns plats för barnen att göra sina läxor, rita och studera. En gemensam matsal med plats för alla barnen att äta under ett öppet tak utgör kärnan i barnhemmet och därifrån har barnens Mamas en bra överblick över alla aktiviteter i byggnaderna och på gårdarna. De två yttersta gårdarna är mer skyddade och där finns plats för att tvätta och hänga tvätt på tork i solen.

Målet med nya ECONEF Barncenter är att öka ECONEFs självständighet och minska beroendet från donatorer. Byggnaderna ska vara självförsörjande på elektricitet genom installering av solcellspaneler. System för regnvattensamling och naturlig ventilation är integrerade i byggnaderna som ska vara i stort sätt underhållsfria. I anslutning till byggnaderna kommer det finnas plats för djurhållning såsom höns och kor samt grönsaksland. Byggnaderna är byggtekniskt enkla att uppföra, utan krav på någon särskild expertis eller kostsamma transporter. Lokala material och byggnadstradition har varit viktiga att ta hänsyn till för att uppnå detta.

Plats: Baobab House, Jua Kali, Tanzania
Skrivet av: Daniela Lamartine, volontär

Dagen för armeringsjärnen var kommen!  Med en man på plats på böjstationen av dessa armeringsjärn var det dags för en massproduktion av att först såga till rätt längd för att sedan böja varenda kant. Detta är ett uppdrag som kräver vilja och kraft! Ca 500 delar av armeringsjärn behövdes och endast för del C! Till vår beundran gjordes allt för hand….

Det är en konst att böja till dessa armeringsjärn, i rätt storlek och rätt riktning. Det är en konst som måste bemästras med hela kroppen! Foten håller fast armeringsjärnet samtidigt som armarna med kroppen med kraft böjer till dess kant med hjälp av detta redskap.

Här knyts armeringsjärnen samman med ståltråd.

När dessa delar för armeringsjärn fanns på plats påbörjades utsättningen.  Tre män var i full gång med att fästa samman delarna medan resterande på plats sågade till fler armeringsjärn inför nästa del av barncentrets grund.   Följande dag var armeringsjärnen färdigplacerade!

Plats: Baobab Youse, Jua Kali, Tanzania
Skrivet av Daniela Lamartine, volontär

Nu har två nya volontärer anlänt till Baobabhuset efter att ha blivit välkomnade på Kilimanjaros flygplats av Björn och Ludvig. I och med vår ankomst tackar Björn för sig och åker vidare på nya äventyr.

Det är en otrolig känsla att få vistas i den fantastiska naturen som huset omges av. Man fylls av ett lugn från vindens vinande i träden och fåglarna som aldrig slutar sjunga sin melodi, samtidigt som man känner energin och arbetet i luften som väcker en till liv.

Lukas, Asante Arkitekters praktikant som vart med och ritat upp barncentret, anländer med reviderade ritningar för bygget som presenterades för alla på plats. Snart ska nollpunkten för barncentret anges för att byggnaden ska kunna anpassas till omgivningen.

Nu när stenen avlägsnats finns det utrymme för armeringsjärnen att placeras och nästa etapp kan påbörjas, blinding!  På plats drivs allt framåt med kraft och styrka. När blinding gjutits följer armering och gjutning av sulan.

Nu går det snabbt framåt!

Att dika ut den Tanzaniska jorden känns ibland, särkilt när det regnat, som att hugga i sten. Men vad som är ännu tyngre är att verkligen hugga i sten. I ett av dikena har ett stort stenblock valt att bosätta sig och på något vis var vi tvungna att få bort det. Precis som i Povel Ramels kokosnötsvisa prövades flera metoder innan vi till slut lyckades.

Först försökte vi helt enkelt hacka sönder det under devisen att “våld löser alla problem”. Stenblocket fick motta ett stort antal sparkar och slag, men bortsett från ett par frigjorda flisor var metoden synnerligen ineffektiv.

Den andra metoden som prövades var att med vinkelslip såga ett antal snitt i stenen för att därefter klyva loss större stycken. På pappret verkade taktiken så bra men trots snitten hände inte mycket. Stenen ryckte bara nonchalant på axlarna.

Två av arbetarna, två bröder, pekade bort mot ett berg vid horisonten och berättade att de där tidigare hade arbetat med att bryta tanzanite, alltså Tanzanias unika blåtonade diamant. Vi funderade på om inte stenen i diket måste vara kusin med tanzaniten, så hård som den är.

Dagen efter de två fruktlösa försöken, när jag på eftermiddagen återvände till byggarbetsplatsen efter ett besök i den närliggande staden, såg jag hur svart rök bolmade från ett av dikena. Först trodde jag att något hade hänt men sedan fick jag förklarat för mig hur man dränkt stenblocket med en slags blandning av diesel och olja och därefter antänt stenen. Tanken var att hettan till slut skulle få stenen att spricka. Halva natten fick stenen brinna och när jag på morgonen återvände till platsen möttes jag av en glädjande syn: stenen var i bitar. Efter eldhärjningen hade det endast krävts ett fåtal stötar med en slägga för att få stenen på fall.

Av denna episod fick vi alltså lära oss att man även utan stora maskiner kan lyckas med mycket på ett bygge. Det enda som krävs är en stor portion idérikedom (och lite diesel).

Utsättningsarbetet är i full gång. De två tanzaniska ingenjörerna leder arbetet med ritningar, måttband och snöre i hand. Noggrant mäts vägglängder ut och alla diagonaler kontrolleras för att få räta vinklar. Vi börjar med byggnadens siluett och tar därefter en del av byggnaden i taget.

Byggnaden kommer passa fint på tomten, lagom nära vägen intill och som en granne till Baobab-huset. Mellan de två byggnaderna kommer barnen få en fin, rymlig lekyta. Trots att väggarna endast markeras ut med linor börjar det bli möjligt att leva sig in i hur det kommer att kännas att gå i barnhemmets korridorer och leka på någon av dess innergårdar.

Så fort en vägg är utsatt börjar utdikningen av grunden för samma vägg. Det krävs drygt en meters djup för att få en bra grund och eftersom jorden är hård är det ett omfattande arbete. “Mimi ni dume”, ungefär “jag är en tjur”, säger en av de grävande killarna skämtsamt och spänner armarna ovanför huvudet. Idag är det molnigt och luften är sval. Bra arbetsväder. Trots det lockar dunken med dricksvatten som står på ett bord bredvid ett av dikena. Från ett annat dike hörs reggaemusik från en mobiltelefon. Den äldre ingenjören, som är i sextioårsåldern, nynnar samtidigt på psalmer med sin djupa basstämma. Nyfikna barn i skoluniform stannar till på vägen intill och betraktar arbetet. Snart är det lunch.

Efter att under några dagar ha installerat oss i Baobabhuset har så bygget av barnhemmet äntligen börjat. Hurra! Byggnadens fotavtryck har markerats ut och utrustade med hacka och spade arbetar just nu 10-15 mycket flitiga lokala arbetare med att förbereda marken för grundläggning. Det är mycket jord som ska grävas bort och nattens regn har gjort jorden mycket tung. Detta verkar dock inte påverka arbetsmoralen hos någon i gänget! Genom en liten högtalare som vi lagt på en sten strömmar tanzanisk gospelmusik ut över fältet. Arbetet med att förbereda marken förväntas ta några dagar. Därefter följer det fortsatta grundläggningsarbetet.

Panorama över byggarbetsplatsen dag 2

Flitiga grävare skyfflar den tunga jorden

Vädret är lynnigt. Ena stunden svettas vi i solen med spade i hand för att en halvtimme senare ta skydd från ett skyfall under ett träd. Ju mer regn som faller desto tyngre blir arbetet. Baobabhusets vattentankar är trots dagligt duschande, matlagning och diskning nästan fulla vilket visar hur väl principen med ett vatteninsamlande tak fungerar. Med egna solceller och solfångare på taket är huset dessutom självförsörjande av varmvatten och elektricitet.

Björn och två lokala arbetare

Två lokala ingenjörer kommer vara engagerade under uppförandet av hela byggnaden och med den yngre av de två har vi gått igenom ritningarna för grunden. Med god kunskap om lokalt byggande vet han hur djupt vi måste gräva i den aktuella jorden för att få en bra grund. Han tycker att ritningarna ser bra ut.

Det är eftermiddag. Med värk i rygg och axlar kan både jag och Björn, när vi granskar varandras blåsor på handflatorna, konstatera att våra händer är mer vana vid att CAD:a än att gräva. Men spadtag för spadtag växer barnhemmet fram!

Nu har byggets första volontär landat i Tanzania, Björn Englöv som är klar med sin kandidateamen från Umeå Arkitekturskola. Han får snart sällskap av volontären Ludvig Hofsten som läser till arkitekt vid Lunds Arkitekturskola. De kommer bo i Baobabhuset ute på tomten och hjälpa till med grunden till barnhemsbyggnaden. Vi är mycket glada och stolta att bygget av barnhemsdelen nu kan sätta igång och tacksamma för alla volontärer som vill vara med på plats och hjälpa till!

Vi är även mycket tacksamma för OFFECCTS stöd till projektet, i veckan tar vi emot den första utbetalningen för alla Kalistolar designade av Jasper Morrison som sålts till förmån för projektet.

Den första volontären Björn Englöv

Grundritning

Den 6e juni var det återigen dags för Baxer cup på Eskilstuna golfklubb. Klädbutiken Baxer ger 1 krona för varje deltagares inspelade poäng till Econef. Moa och Klara var på plats i år för att informera om Econef childrens center samt få fler månadsgivare. 

Golfspelarna kämpade på i regn och rusk. Tack för ett fantastiskt samarbete och initiativ! Hoppas det kan inspirera andra till liknande event. 

Läs mer om tävlingen och Baxers klädbutik här: http://www.baxer.se/baxer-cup-x-econef/ 

Maj har tack och lov varit en regnig månad i Tanzania. Det har gett oss en chans att kontrollera att dammen fungerar som den ska. Det verkar den göra och snart är den redo för nästa lager cement.

Vi kraftsamlar just nu inför nästa byggetapp och börjar köpa byggmaterial och en bil som kommer att minska våra transportkostnader av material och människor över tid. Det kommer att bli ett stort och kostsamt hus- gå gärna in på vår webshop och hjälp oss genom att köpa till exempel trävirke!