På 22 våningen i Wennergrens center hölls i onsdags kväll eventet Wine For Hope för att samla in pengar till nästa byggetapp. En kväll med vinprovning av sommeliern Niklas Landner från Buteljholmen med ekologiska och biodynamiska viner. Buteljholmen satsar på små producenter som arbetar utan att använda kemiska bekämpningsmedel i vingården. Deras inriktning är också att vid vinframställningen undvika att tillsätta socker, odlad jäst och, så långt det är möjligt, sulfiter. Vinerna är dessutom ofiltrerade. Ni kan läsa mer om Buteljholmen på http://www.buteljholmen.se/. Vinerna var kombinerade med tilltugg och snittar i stjärnklass av Anders Ludvigsson, köckschef på Aveqia.

Under kvällen hölls även en presentation av bygget från sommaren och Econefshopen fanns på plats där det handlades julklappar. Deltagarna på eventet var allt från 20 till 80 år gamla och det blev en mycket trevlig mingelkväll med vin, snittar och en fantastisk utsikt över hela Stockholm.

Stort Tack till Consortum som lånade ut sina fina lokaler!

Under de senaste veckorna har vi börjat arbeta oss nedåt i huset. All kanalisation för el gjordes för två veckor sedan, vilket gjorde att vi kunde fortsätta med allt putsarbete. Även vattentankarna är nu fyllda efter en veckas regn, och vi har numera vatten som vi kan dricka på plats!

Vi började efter sisal polesen att lägga ett innertak, ett så kallat ”slurrytak”, som är en vanlig lösning i just detta område eftersom det alltid håller rummen svala. Slurrytaket består av 2″3 perlins, som formar ett kvadratiskt mönster i måtten 50×50 cm. Därefter fästs 3mm tjock ståltråd i mellanrummen, för att man sedan hårt ska kunna spänna och fästa kaffedukar. På kaffedukarna naggas sedan hönsnät fast som armering, för att den 2 cm tjocka putsningen sedan ska fästa.

Efter att innertaket lagts påbörjade vi arbetet med all väggputs. Connys specialblandning; en del cement, två delar kalk och tre delar sand, visade sig spricka, och vi lade därför en grundputs på en centimeter först, för att sedan lägga Connys blandning som ”finishputs”. Alla väggar är nu färdigputsade, likaså all finish runt fönster och dörrar samt tvätt- och köksbänk.

För att fira att rummen nu fått fina och jämna väggar tog vi i lördags med oss alla barnen för en heldag på site. Vi planterade de träd som återstod, hjälptes åt att städa marken från tomma kalkpåsar, lekte och avslutade dagen med middag med tända ljus på altanen och sedan dans i mörkret tills taxin kom och hämtade oss. Det var en väldigt bra och rolig dag, och ett mycket bra avslut på tre intensiva men fantastiska arbetsveckor.

Under min tid här hinns tyvärr inte golvgjutningen med. Denna vecka har vi därför arbetat med att slutföra lite finishputs omkring fönster och dörrar, städning, lite inventering, montering av glas i sovrumsfönster samt preparation för belysning.

Jag har haft en fantastisk tid här i Tanzania, inledningsvis med andra volontärer och sedan själv med Caroline och arbetarna. Idag, fredag, åker jag hem till Sverige igen och arbetet med huset pausas tills någon i asantestyrkan förhoppningsvis kommer i början av 2014.

Asante!

Abu förbereder puts för slurrytakBarnen innan middagMiddagslagning, dans och KilimanjaroFörrådet, färdigputsat och med elinstallationer
Tvättrummet med vatten kopplat till kranarChristian monterar glas i sovrumsfönsterKorridorenHuset och Kilimanjaro

Efter att Conny, Christine och Eva åkt och taket var på plats började arbetet med att fästa alla sisal poles på fasaden och i korridoren. Samtliga sisal poles behandlas med termitmedel, för att sedan mätas till rätt längd och spikas på plats. Huset som efter att taket monterats kändes väldigt stort, känns med sisal polesen mindre och har fått ett fantastiskt lyft, då färgen och trät fungerar väldigt väl ihop med tegelfasaden och inte minst de fina fönstren och dörrarna från Watoto-foundation.

Förra veckan putsades också samtliga fasadluckor med waterproof-cement samt ett golvfall för vattenavrinning. Nu arbetar Limo, rörmokaren med att koppla rör till vattentankarna och sedan in i huset. De synliga rören med fittings anslutna till vattentankarna är i galvaniserat stål, och de övriga som kommer att utgöra det interiöra rörsystemet i plast. Rören som kopplas under mark är även dem i plast på grund av att marken är väldigt järnrik och därmed gör att stålet rostar.

Även arbetet med dusch- och tvättbänk påbörjades. Tvättbänken, som gjuts i waterproof-cement, kommer att ha två hoar för att kunna tvätta kläder, med avställningsyta på respektive sida om de två kranarna. Duschbänken kommer även den att gjutas i waterproof-cement, och övergå i en högre avställningsyta i direktanslutning till ett eluttag.

Veckan avslutades med att Caroline kom med några av barnen för att plantera träd framför huset. Alla fick ett eget träd att plantera och i framtiden kommer avokados, persikor, citroner och många andra frukter kunna plockas från tomten.

Ja, fyra intensiva veckor rusar fort iväg – redan hemflyg. Varmaste (!) tacket till mina goa rumskompisar Eva o Christine för en månads trevlig samvaro! Tänk vad mycket nytt man lär sej på så kort tid. Här några reflektioner över vår byggmånad i korthet:

Hjälpmedel & verktyg: Arbetsplatsen saknade ju både vatten o el. Vattnet kom med tankbil och ett dieseldrivet elverk gav ström, när det behövdes. Två elverktyg hade införskaffats: en borrmaskin o en vinkelslip, som användes till att borra för alla takstolarnas bultförband resp. dela tegelsten. All mur-& putscement blandades för hand. (En tombola hade hyrts, då grunden göts – men arbetare är billigare än maskin…). Byggarna hade inga egna verktyg. För oss självklara verktyg som t ex kofot, fogslev, smygvinkel, tumstock (man hade måttband) kände man inte till. Ett vattenpass fanns o man spände snörlina… men man var ovan vid vår efterfrågade noggrannhet, så det blev väl lite si o så ibland… En annan jämförelse med vår byggteknik är att dörr- & fönstergångjärnen är fasta, så dörrblad o fönsterbågar sitter fast i karmen vid monteringen, dvs går inte att justera (hyvlas tills de passar!). Skulle mycket tas bort tog man till en machetes – en liten cirkelsåg hade underlättat. Tursamt nog inträffade inga allvarliga skador, trots ibland mycket rangliga stegar o ställningar.

Ytbehandlingar – utvändigt tegel: Byggarnas murningsteknik skiljer sig från vår, bland annat pga att tegelstenen är både bred o tung (bxhxl=6″x4″x9″ ≈5kg – jämfört med vårt tegelformat (5″x2,5″x10″ ≈3kg). Stenen går därför inte att greppa o lägga på bruk på koppytan (som vi kan göra) utan man lägger stenen på en bruksbädd och trycker ned bruk i koppfogen i efterhand. Teglet blev därmed brukskladdigt och fick gnidas rent med en torr trasa (fogsleven var som sagt okänd). Pilvi kom på en fin ytbehandling för att få bort skäckigheten: kaffepulver (Afrocoffee!) o vatten blandades med lite linolja till en emulsion. Resultatet blev en vacker, sidenmatt rödbrun tegelyta!

Ytbehandling – invändigt tegel; Då väggarna inte blivit helt i lod behövdes en grovputs på drygt 1″ i korridoren. En tunn, ofärgad finputs ska ge en vacker kulör, som står fint till det synliga teglet. Däremot ska finputsen i rummen tillsättas kalkpigment för att ge ljusare rum. Putsprov med 1+2+3 delar cement, kalk resp sand ger en vacker ljusgrå ton.

Förslaget att pröva lerputs i något rum skrinlades av flera skäl:
1) Lerjorden på platsen var dels ganska mager, dels mörkbrun o måste kalkmålas. För stort projekt att ”importera” bra lera från annan plats.
2) Lerputs uppfattades som ”omodernt” = ett steg tillbaka… Det verkade som det bara var masaiernas runda lerhyddor på landsbygdens slätter, som hade kvar en lerputstradition (med grå lera). Rent cementbruk/puts var den förhärskande byggtekniken!

Slutord: Helhetsintrycket, när fönsterluckor, dörrar, gulmålade vattentankar och inte minst takplåten kom på plats, är det blir en riktigt vacker byggnad!

Vi har väl alla inblandade, byggare såväl som ASF-medlemmar, nu fått en massa nya erfarenheter – oerhört nyttiga för framtida projekt!

Nu fixar Louis resten…

Precis som Pilvi skrivit tidigare var vi kanske lite för optimistiska angående taket, och vi kan lugnt konstatera att det inte lönar sig att stressa! För innan taket kunde komma på plats, var takrännan tvungen att monteras – något som visade sig vara ett mycket klurigare moment än vad vi någonsin trott. Efter mycket om och men har dock takrännan inte bara kommit på plats, utan även visat sig fungera fullständigt som den ska. Vi kunde äntligen pusta ut!

Med takrännan klar, var det inga problem att få takplåten på plats. Igår kunde vi därför hålla vår efterlängtade taklagsfest och jag och Christine fick ett fantastiskt avslut på vår medverkan för denna gången. Det blev dubbelt firande, eftersom vi samtidigt fick slutleveransen på de resterande dörrarna och fönstren som vi beställt från Watoto Foundation. Christine har spenderat mycket tid på deras verkstad för att se till att allt blir rätt och utan hennes engagemang och Watotos snickerilärare Tete hade det nog aldrig kunnat levererats i tid.

När tak, fönster och dörrar har kommit på plats kan den tidigare kaotiska byggplatsen nu upplevas som ett faktiskt hus! Ett väldigt fint sådant till och med. Det är med glädje och stolthet vi lämnar Tanzania för denna gången. På återseende!

Den gångna veckan har varit full av utmaningar och arbetsglädje. Veckan innan fick vi förstärkning av Louis, en klipsk arkitektstudent med stort engagemang, som kommer ta över projektledningen av bygget när alla andra lämnar. Vi hade en hel del lösa trådar som skulle knytas ihop ungefär samtidigt; perforerade väggar runt vattentankar, ringbeams, putsning av korridorväggen, takränna, rör, fönster, dörrar och takplåtar. Byggteamet förstärktes med tre byggare som putsade korridor- och terrassväggen och tre snickare som hjälpte till att montera den första leveransen av dörrar och fönster samt fästa de sista takstolarna. Rännan levererades och provmonterades på plats. Målet – att få taket på plats till helgen – visade sig vara för optimistiskt, men med samlade krafter lyckades vi sno ihop det mesta och kan nu känna oss stolta och nöjda för resultatet som gör sig mycket bra både på bild och på plats.

Veckan var också min sista vecka på bygget och med en blandning av glädje och sorg har jag nu lämnat stafettpinnen till Eva, Conny, Christine och Louis som bland annat kommer se till att rännan monteras korrekt med vältätade skarvar och taket kommer på plats ordentligt.

För att fira framgången på bygget arrangerades det en stor avtackningsfest på lördag med getbarbeque (kallas också tårta på swahili) och svensk-tanzanisk hot dog/pilaubuffé för alla inblandade. Barnen fick leka, busa och sjunga bravurnumret, Nauses Hungry Hearts: ”we are the kids with the hungry hearts/and they will never keep us apart”. Under Annas vägledning har barnen under tiden vi har varit här byggt sina egna drömhus av lokalt tillgängliga, hållbara material såsom kartong, plamblad och sisal. Dessa togs med till tomten och fotograferades med Kilimanjaro skymtandes i bakgrunden – symboliken i stunden var slående.

Utan tvekan har dessa sex veckor varit något av de häftigaste och mest lärorika jag någonsin varit med om. Tiden har varit full av utmaningar, både byggtekniska och sociala, men också av skratt och glädje. Jeffrey, en av våra värdar och en amerikan som har bott i Tanzania länge sa något som för mig beskriver kärleken till landet mycket väl: ”It’s the struggle”. Ständiga utmaningar, enkla – även primitiva – omständigheter och närheten till naturen skapar stora känslokontraster, och lyckan förstärks i små vardagliga händelser och i kontakt med andra människor. Med risk att låta klyschig vill jag uttala min djupaste tacksamhet till alla som har hamrat, murat, svetsat, borrat, kapat, burit, grävt, målat, putsat, klättrat, slaktat djur, lagat mat, förhandlat, fotograferat, tolkat, gjort rätt från början, gjort fel och gjort om, vaknat med tuppen, åkt motorcykel utan hjälm och taxi på gropiga vägar, suttit i svettiga dala-dalan med en höna i famnen, burit med sig 4 miljoner shillings i ryggsäcken, samlat på och bokfört kvitton, helt enkelt till alla som har gjort detta möjligt.