Det har nu gått ett par månader sedan Louis var på plats och slog sista spiken för den gången. Bygget har legat nere sedan dess och vi kan konstatera att han gjort ett fantastiskt jobb ihop med de lokala byggarna.
Varför är vi tillbaks? Jo, för att slutföra prototyphuset och för att vi är beroende. Jag kan inte beskriva det bättre än Richard Bowden. Varsågoda. Ett utsnitt från boken Afrika:
”Västerlänningar som kommer till Afrika för första gången blir alltid frapperade av hur stort och vackert det är – till och med himlen verkar högre. Och plötsligt märker de att de har öppnat sig. De förlorar sina hämningar, känner sig mer levande, mer sig själva, och börjar förstå varför de dittills bara levt till hälften. I Afrika är tillvarons väsentligheter – ljus, jord, vatten, mat, födelse, familj, kärlek, sjukdom, död – närmare, intensivare. Besökarna inser plötsligt vad livet går ut på. Jag vågar mig på en enorm generalisering: mitt i vårt slösaktiga välstånd och jäktade liv har vi förlorat mänskliga värden som fortfarande finns i rikt mått i Afrika……….En bagatell? Nej. Det är den klenod som Afrika erbjuder resten av världen: mänsklighet.”
Så nu är vi åter på plats för att slutföra de sista delarna på bygget av prototyphuset. Prototyphuset kommer ligga till grund för det framtida barncentret, Econef. På Att göra listan under de kommande 3 veckorna står bland annat: Pågjutning av golven och topfinish, måla väggar och vattentankar, korrigera fönster och dörrar, iordningställa toaletten och luftning och ansluta den externa och 2m djupa urinkistan, markarbeten som omfattar grävning av x antal m3 röd vulkanjord och sen avjämna marken med fall och plattsättning med sten från Tanga. Vi ska montera solvattenvärmare och solceller. Låter det rimligt? Den som följer bloggen får se.
Första veckan. Med en dags förskjutning har jag och Pilvi, Else och Sara landat på Kilimanjaros flygplats via Addis Ababa. Else studerar till inredningsarkitekt vid Konstfack och gör sin kandidatexamen på plats i Tanzania genom finansiering från Sida. Hon ska bla ta fram prototypmöbler till huset i samarbete med gatupojkarna från Watoto foundation. Else kommer göra ett separat blogginlägg om sitt arbete här. Hennes vistelse kommer vara under 3mån. Sara läser till byggnadsingenjör vid LTH och är liksom Else här genom Sida. Sara kommer studera de olika skedena i byggprocessen och kommer efter sin vistelse presentera en generell text om byggande i u-länder. Vi, Econef är mycket glada för att ni är här för att titta närmre på två viktiga delområden som vi själva inte har kompetens för eller hinner täcka in men som kommer ha stor nytta för projektet framgent.
Första veckan avhandlas i bilder nedan.
Andra veckan. Carolina och Johan, Jan Erik och Ove reser in från Sverige och ansluter bygget. Ett separat blogginlägg kommer göras senare av någon av dem. Första intrycket av Ove & Janne var -Vad gör gamla 60+gubbar på plats på ett bygge där man hela tiden gränsar till utmattning. Tji fick jag. Jag är glad att jag ibland kan ha fel :-) Sanslöst duktiga, enormt driv och med en stor portion humor river dom loss och betar av mycket som står på Att göra listan. Johan som på fritiden nerdar ner sig i mat och vin visar också talang på driv och fingerfärdighet. En riktig doer. Carolina behöver ingen närmre presentation då hon är gammal i gården och en av, precis som Pilvi (och Frida som inte är med denna gång) arkitekthjärnorna bakom prototyphuset. Andra veckan avhandlas i bilder nedan.
Kartan är en illustration över boende, arbete, vardagliga behov, målpunkter och resor. Illustrationen togs fram för ett Infopaket för volontärer och nya besökare för att lättare kunna överblicka förhållandet mellan de förstnämnda.
Första veckan. Första dagen på bygget planeras för vad som ska utföras, inköpas, vilka och hur många byggare vi behöver anlita. På bild från vä. Caroline, grundare av Econef Tanzania, Pilvi och Sara.
Med en bunt på 2,5 M TSH är vi idag påväg till Arusha för att handla byggmaterial. Ett ansikte som inte syns på bild är Pilvi.s med ett leende upp till öronen över mängden pengar i sin näve :-)
Sakarias hjälper att lossa några av de säckar som inhandlats. Sakarias är också vår nya watchman. Utöver att han hjälper till under bygget så är han också ansvarig för säkerheten nattetid och håller efter gården och utfodrar djuren.
Sakarias bor i anslutning till arbetsplatsen med sin fru och tre barn i det röda tegelhuset i mitten. Frun har uppgiften att laga lunch till alla byggare om dagarna. Det första huset till hö förvaras redskap och byggmaterial. I huset till vänster bor Econefs kor och getter. Bilden är tagen från taket på prototyphuset.
Dick är en helper som här knackar bort slaggcement som bränt fast och som måste bort innan pågjutningen av golvet kan påbörjas.
Alla träytor som fönster och dörrar kläs in med tidningspapper för att skydda mot nedsmutsning under pågjutning av golven och framgent whitewash-målningen av väggarna.
Regnet drar in. Regnperioden är i år 1mån tidigare än vanligt. Vilda spekulationen om vad anledningen till det är många. En är klimatförändring. Oavsett så betyder det problem för bygget. Leveranser av material kommer inte fram då lastbilar kör fast. Det är brist på byggarbetare då de kallas ut på åkrarna för att så majs och bönor 1mån tidigare än vanligt. Det vackra i kråksången är att våra ferroscement-vattentankar fylls med regnvatten. Vatten som behövs för att släcka törsten under den afrikanska hettan, vatten för mat, för blandning av bruk etc. Fantastiskt hur bra regninsamlingssystemet funkar!
ABBA med era platåskor. Släng er i väggen.
Abu och Fank mäter av golvet…..
utifrån en referenspunkt i korridoren för att få rätt golvhöjd. Först läggs….
några cementpuckar (lite lika 200g burgare) ute i varje hörn och i centrum av rummet utefter den inmätta referenshöjd för att få ett plant golv. Sedan……
fyller man ut utrymmet mellan puckarna med ganska tort bruk som packas. Därefter……
river man av golvet och toppar den med en slityta som spacklas på med lös blandning av vatten och cement. Sista momentet…..
är att golvet blötläggs och får brinna i minst en vecka. Phu. Det ni stockholmare. Det är ett golv som inte stavas vaxade furugolv. Vi tar en lunch på det……
Sakarias fru har lagat till en böngryta med ris och grönsaker. Och äts med…
stor aptit.
En liten iakttagelse mellan allt ätande och byggande. Det här spökträdet med de hängande stockarna om ett par stycken undrade jag vad det var på min färd en dag till siten. Bikupor!
Else med sitens gunst, Black. Han är fortfarande bara en busig valp men tränas för vakt. Svårt att tro att han en dag ska kunna mota olle i grinden.
Else skissar ut möstret på träskivan enl handling. Som nämndes inledningsvis så jobbar hon på att ta fram prototypmöbel för huset. Vad det är får hon berätta själv. Men spännande är det!
TT på Watoto foundation kör upp mönstret med sin överkantsfräs enl Elses inritade mönster.
Fint blev det.
Inga problem att putsa sockeln och snacka i mobil samtidigt.
Vi välkomnar Johan, Ove, Carro och …….
Janne. Här på plats på ett snickeri för att kapa till några glaslister i det….
lokala sågverket/ brädgården.
Far och son in action med verktyg……
från en medhavd kappsäck fylld med klingor, blad, knivar, måttband och kattstrypare etc
Den perforerade tegelväggen har blivit en lost & found-vägg.
Tid har inte bara spenderats på siten. Utan här också på det befintliga barnhemmet, Econef. Här kommer en leverans med kolvar.
En dag följde jag med till en närliggande gruva intill siten för hitta passande sten till de två stenkistorna. Framför öppningen….
i öppningen….
och så nere i gruvan Sten som söktes hittades. Mer bilder från själva stenkistan i senare blogginlägg.
Pilvi handlar lite bananer på vår väg till siten i Kingori. 45min bort.
Stödmuren börjar resa sig runt huset. Mellan stödmur och husliv ska det in en stenbeläggning. Mer om detta i ett senare inlägg.
Min sista dag på siten inna hemresan till Sverige passade jag på att besöka slaktaren för…..
att köpa 2kg getkött uppblandat med det som vi i Sverige anser vara slaktavfall. Allt från den finaste delen på geten till tarmar har samma kilopris. Men till det köpte jag även matbananer. Jag ville med sista lunchen bjuda upp till en festlig måltid ihop med mina kära kollegor. Kanske visar jag fler bilder i ett senare blogginlägg om mat.
Tack för denna gång. Vi ses snart igen.